Månad: februari 2016

Överbliven epoxi från fogarna behöver tas bort med stämjärn, och ytorna måste hyvlas för att bli jämna.  Maskinhyveln är inte bred nog, så handhyvling är det som återstår. Inte helt lätt om man är ovan, visar det sig.

Efter ett tag inser jag att vassa verktyg gör skillnad. Ett japanskt vattenbryne gör underverk.

Förspegeln ska monteras med ett knä mot kölplankan. Jag mäter upp vinkeln med en smygvinkel från ritningarna vi gjorde i full skala, och sågar ut en lämplig bit ur en gammal bänkskiva i ek.

Det blir vackert, men jag inser att limfogarna i skivan inte är att lita på. Det får bli ett övningsknä. Fortsätter jag så här kommer jag att ha byggt två ekor innan jag är klar.

Men inte nog med att jag behöver ett knä, jag måste göra ett urtag för bottenplankan i förstäven. Urtaget ska ha rätt vinkel (samma som för knät) och dessutom vara avsmalnande förut, 79 mm  respektive 77 mm. Det är väldigt snett, och på alla ledder!

Jag sågar försiktigt ut snitten på sidorna och knackar bort materialet. Och provar på ekan. Och knackar.

Till slut är jag nöjd!

Underkänt. Jag har mms:at en bild till Ylva. Bättre måste det bli. Ny mätning, ny knackning. Men det blir faktiskt bättre. Nu står förspegeln på sin plats utan stöd, bara av presspassning.

Jag placerar förspegeln på plats och riktar upp den med en lina och lod.

Två stöttor får hjälpa till med stabiliteten. Knät placerar jag på sin plats och borrar framifrån, med tanke att sedan täcka skruvskallen med en plugg.

Ett steg till är klart.

 

Ekan har inte bara en akterspegel, även i fören slutar båten med en spegel. Det är dags att ge sig på dem nu.

Bland virket vi fick tag på, så finns en ekplanka, ungefär 35 mm tjock. Den har lite kvistar här och där, och några sprickor. Det betyder att vi får pussla en hel del för att få ut virke till speglarna. Jag får lära mig att ytveden på ek är dålig. Den känns igen på att den är ljusare i färgen.

Vi inser att det får bli en skarv på förspegeln och två på akterspegeln. Men då ska det nog fungera. Bitarna kommer att limmas med epoxi, det bör bli starkt.

Bitarna sågas grovt ut med klinga, och sen finare med bandsågen. Bandsågen tar bort mindre material från fogarna. Vi lämnar ett par centimeter runt om för att kunna hantera att speglarna faktiskt är bredare inåt båten. Den slutgiltiga formen ska de få allteftersom vi bordlägger.

Ytorna och limkanterna hyvlas med maskinhyveln.

Jag tyckte att resultatet så här långt såg väldigt fint och slätt ut.

Sen är dags för limning. Kletigt, men det går.

En del härdare på tio delar bas.

Men någonting har gått fel.

Fogarna blev inte tillräckligt bra. Titta på glipan på den här bilden. Klicka på bilden för att se den i högre upplösning. (Den blir inte vackrare för det.)

Det blir till att börja om. Jag kontrollerar hyveln och inser att jag lyckats rubba hyvelborden när jag flyttade hit hyveln. Den ger vackra, böjda ytor. En justering behövs. Sen ett nytt snitt, ny hyvling, ny limning.

Att såga itu förspegeln ser enkelt ut på bilden, men det var hemskt.

Men visst ser resultatet godkänt ut?

Nu när mittenbordet är fixerat mot bädden, så borde det vara dags att få mallarna på plats. Efter ett tag insåg jag att en mall egentligen bara är en yta, allt trävirke är bara till för att ge lite stadga åt den. Det innebär att den aktre mallen placeras framför strecket, de andra bakom. Mallen sattes fast med en fästpunkt, längs mittlinjen.

Två mallar behövs för att kunna stötta varandra.

Efter ett tag insåg jag att mallarna har tre dimensioner på sig att vingla. De kan luta framåt, luta i sidled och sitta snett. Det visade sig vara enklast om varje stötta bara hanterade en dimension i taget. När mallen inte lutade framåt längre var det någorlunda enkelt att få den att inte luta i sidled. Men till en början försökte jag få allt rätt samtidigt. Det gick inte.

Nu börjar det bli bättre.

När mall 1 var på plats visade en kontrollmätning att mall 3 var sned. Så jag fick börja om med den. Efter lite kaffe, ett par skruvhål till och nya mätningar blev det tillräckligt bra.

Nu börjar ekans form i tre dimensioner kunna anas. Visst påminner den en hel del om originalet?