Månad: november 2016

Jag börjar så smått förstå vilket projekt jag har gett mig in i. Detta är inte enkelt! Jag behöver lite hjälp och stöd.

Ett besök hos Norra Roslagens Arbetslag är precis vad jag behöver. En onsdagskväll tar jag bilen från Uppsala ut till Färgärde utanför Östhammar.

Arbetslaget har arbetskväll varje onsdag, så också denna kväll. De största projekten för kvällen är fortsatt bygge av årets lottbåt, en rundeka, samt limning av en större mast i granlamell. Ja, och så strykning av en eka med tjära. Det kan vara att man gjorde det bara för doftens skull.

Lottbåten var i ungefär samma läge som mitt bygge. Några fler bord var på plats, men på det stora hela rätt lika. Det var jättenyttigt. Jag hjälpte till med nitning, och fick en hel massa goda råd och insikter på köpet. En av dessa lärdomar var att såga ut två bord samtidigt. Styrbord och babord ska ju vara lika. Även om man sågar dem var för sig, så ska de ju följa samma mall. Sen kan man med fördel hyvla till dem hopsatta, så de blir exakt lika. Enklare!

En annan insikt var att man mycket väl kan hyvla till nästa lanning redan innan man monterar ett bord. Jag låg på rygg vid min båt och hyvlade lanningen på det bord som redan satt på plats. Det är ju väsentligt enklare att stå vid en bänk och hyvla. Det hade jag inte insett, men något som är lämpligt att ta efter.

Vidare så borrade man för nitarna uppifrån istället för, som jag hade gjort, huka under båten och borra utifrån. Enklare, det med.

Men, en annan skillnad är fasningen i för och akter. Borden ska hyvlas till, så de går ihop till en ganska slät yta längst fram och bak. På arbetslagets båt är detta gjort som en slät fasning.

Men, på orginalet till min båt är det utfört som en fas i tre steg. Om man tittar noga på bilden nedan så syns detta.

Jag vet inte hur jag ska göra, det verkar klart svårare att göra en sån här fas. Ylva tycker att jag ska prova, men först göra minst två försök innan jag gör en fas i skarpt läge på båten. Antagligen blir det så.

Efter lite kaffe och småprat åkte jag hem i mörkret, stärkt både till kunskap och självförtroende.

 

Ännu ett helt nytt moment. Nu ska första bordet nitas ihop med kölbordet.

Jag börjar med att märka ut var det mittersta spantet ska sitta. Där ska så småningom ett kraftigt spant placeras, som stöd för roddar-toften. Jag vill inte sätta en nit där redan nu, då måste jag ta bort den på slutet.

På samma sätt markerar jag läget för samtliga andra spant, med knappt 30 cm avstånd. Där tänker jag nita först när alla bord är på plats och det blir läge att böja dit spanten.

Jaha, då kommer nästa läskiga moment. Jag ska borra ett hål för niten i mina nygjorda bord. Detta får bara inte bli fel. Byggprojektet vimlar av läskigheter, det krävs mod för detta.

Jag siktar in mig på halva lanningen.

Det ser lovande ut.

Jag börjar från mitten av bordet, det kan ju tänkas att det sträcks ut en aning när det blir fastnitat.

Jag spikar in niten från undersidan i hålet. Det syns att det inte är helt lätt att träffa.

På insidan sätts en bricka, som bultas ner med hjälp av ett ihåligt litet järnrör.

Spetsen på niten klipps av med en sidavbitare. Det är inte alltför hårt, niten är ju gjord av koppar. Jag lämnar ett par millimeter för att slå ner som nit. Inte heller här är det så lätt för en nybörjare att träffa rätt. Vi ska jämföra med de sista borden, om jag har lärt mig något tills dess.

Då återstår bara de resterande niohundranittionio nitarna.

Men det ser ganska tillförlitligt ut.

Jag kunde inte motstå lusten att göra ett experiment. Jag hällde lite vatten mellan borden, som fick lägga sig på lägsta platsen. Båten ska ju trots allt tåla vatten.

Resultatet? Det gick bra. Vattnet låg kvar, det var helt torrt på utsidan.

 

 

Varje moment är nytt för mig. Nu ska bordet passas in på sin plats. För- och akterspegel har fått sin ungefärliga form där bordet ska sitta, men de måste finjusteras. Ytorna måste bli helt plana, så bordet sluter tätt mot dem.

Kölbordet måste hyvlas till, så det nya bordet ligger plant mot det. Båten är ju rund, så det går ju inte att bara lägga dit ett bord lite lagom omlott med det förra. Jag måste fasa av det bord som redan sitter på plats. En liten putshyvel är det bästa verktyget för detta, inbillar jag mig, men arbetsställningen är verkligen inte den bästa.

Jag tror att det enda sättet är att vara noggrann, i brist på rutin. Det är ju ofta så att när man är van, så vet man var man kan slarva och var man måste vara noga. Det vet inte jag. Men det börjar arta sig.

Bordet sitter rätt bra i aktern, till slut.

Men, men. Bordet är långt. Det ska passa hela vägen. Jag fortsätter med passningen mot förspegeln. Det är en hel del att göra, som synes.

Jag hyvlar och hyvlar, och till slut blir det rätt bra.

Nu återstår resten av bordet. Hela vägen från för till akter ska det hyvlas till, lanning kallas det. Överlappet ska vara 22 mm brett, och vinkeln ska passa till den rundning båten ska ha. En mätsticka är till stor hjälp.

Hyvlingen gick lättare än jag hade trott. Ylva var noga med att det inte ska gå att få in ett bladmått mellan borden. Men många hyvelspån blev det.

Nästa steg blir att nita ihop borden. Spännande!