Månad: januari 2017

Fjärde och femte bordet är grovt tillsågade. Jag väljer att börja med det ena av dem, det på styrbordssidan. Detta blir det första bordet som ska passas in på riktigt, med en fals i bordet innanför, både i för och akter. Nu är det på allvar.

Jag börjar med att märka upp bordet på plats, så jag kan hyvla till bredden som den ska vara. Det blir många omgångar med att spänna fast det och ta loss det innan det börjar kännas bra. Jag använder ögonmått för att få en vacker böj, det syns ganska bra. När jag börjar med passningen har jag ännu inte klart för mig hur jag kan ändra böjen på bordet för att få det att vrida sig rätt. Men jag tror ändå att det blir tillräckligt bra.

Nästa moment är att hyvla ner en fals i föregående bord, det som redan sitter på plats. Hyvlar jag för mycket så hyvlar jag för mycket, det är inte mycket att göra åt. Det kommer också mycket riktigt att visa sig att det är just vad jag gör. Detta är inte enkelt.

Jag häftar dit en träpinne som stöd för falshyveln (den syns överst till höger i bilden i ett tidigare inlägg). Det visar sig att pinnen är ganska klen och sitter dessutom inte fast tillräckligt bra.

Här ser man hur jag har börjat hyvla ner falsen. Än så länge tycker jag att det ser bra. Men, så enkelt är det inte. Två fel uppstår. Det första felet är att falshyveln gnager lite lagom på den lilla styrlisten jag har häftat fast. Den är bra klen, och jag har låtit hyvelstålet sticka ut bredvid hyveln en liten bit. Inte bra. Inte bra alls. Falsen blir för bred mot änden.

Nästa fel är inte lika uppenbart. Men, så här är det, falsen ska ju luta. Den ska vara djupare längst ut på bordet, så att nästa bord kan ligga platt mot både falsen och förspegeln. Det innebär att innerhörnet kommer innanför listen, det är ju en sned vinkel. Jag borde ha satt fast styrlisten en bit ut från markeringen. Detta inser jag lite för sent.

Jag justerar falsen så att den blir rak, men den blir samtidigt lite bredare än jag tänkt mig.

Här ser vi en annan intressant sak. Ylva var noga med att jag inte får hyvla ner falsens insida så den blir tunnare än tre millimeter. Det räcker inte för att den ska komma ner till noll i ytterkant. Hur löser jag detta? Jag hyvlar ner en motsvarande fals på det nya bordet, och hoppas att det ska matcha så bordet sluter tätt både mot förspegeln och det förra bordet. Detta syns på bilden ovan.

På insidan ser det rätt trevligt ut, bordet ligger plant mot föregående bord. Observera alla blyertsmarkeringar. De bär vittnesbörd om alla mina tankemödor!

Nu återstår bara att göra samma sak i aktern. Jag räknar snabbt ut att jag har femton falser kvar att göra. En är klar. Men, man kan ju se det positivt, jag borde hinna lära mig ordentligt innan jag är färdig med detta.

Efter många, men korta, arbetspass är jag faktiskt tillräckligt nöjd med resultatet. Nöjd är i viss mån en eufemism, kanske det är mer korrekt att säga att jag inser att det inte kommer att bli bättre om jag hyvlar mer, hur mycket jag än försöker. Innan jag bestämmer mig för att nita fast mitt bord så ritar jag av formen på motsvarande på andra sidan. Jag vill ju ha chans att göra dem lika.

På lite håll och med tvåans tätmassa så ser det inte alltför illa ut, tycker jag.

Nitningen går enklare och snabbare nu. Kanske det blir så med alla moment?

Lite mer båt är det, men jag tror inte den skulle fungera att ro med. Ännu.

Jaha, då är det bara att göra om samma sak på andra sidan. Och sen ytterligare sex gånger.

 

Jag behöver lite stöd och hjälp. Ett besök hos arbetslaget är precis vad jag behöver. Trots hårda vindar och snöfall tar vi oss ut till Östhammar, en kompis och jag. (Det visar sig att under dygnet så registrerar Östersjön sin hittills högsta våg, på 14,2 m. Busväder, med andra ord).

Mycket riktigt, jag får svar på en mängd frågor och får en massa goda idéer. Ett tips är att skruva fast böjda reglar på för- och akterspeglarna, för att fästa tvingar i. Ett enkelt sätt att hålla borden på plats när man jobbar med dem.

”Men blir det inte skruvhål i förspegeln?”, säger jag. ”Jo, och… ?”. Ja, precis, vad gör det. Enkelt och synnerligen praktiskt. Jag har medvetet låtit bli att ta några bilder av mina arrangemang med ett halvdussin tvingar på alla ledder, för att åstadkomma samma sak.

Jag lärde mig en sak till, som är betydligt svårare att tänka sig in i. Ett av borden på båten som byggs därute följde inte mallen på rätt sätt. Det lutade för mycket utåt eller inåt på mitten. ”Bordet är för rakt, det måste hyvlas med en större böj.” Hur hänger detta ihop? Jag var tvungen att se det i verkligheten för att förstå. Men, man kan tänka sig följande:

Antag att bordet är fäst bara i för och akter (det går ju bra med fästena ovan). Om man skjuter bordet lite uppåt eller neråt på mitten så kommer det ju samtidigt att vrida sig runt sin längdaxel. Uppåt så går överkant in mot mallen, neråt så går underkant in. Att lyfta bordet uppåt är detsamma som att hyvla till det med större böj.

Enkelt? Nej, men det stämmer när man provar i verkligheten. Mycket intressant. Det innebär att det är viktigt hur mallbrädan ligger när man ritar av hur bordet ska se ut. Jag får tänka extra noga på det för nästa par bord.

Ytterligare en fråga får jag svar på. ”Ska spanten sitta lodrätt, eller ska de vara vinkelräta mot kölplankan i förskeppet?” Om man tittar noga på bilderna av den gamla ekan, så lutar spanten akterut i förskeppet, det vill säga det senare alternativet.

”Nja,” säger arbetslaget, ”det blir inte lika fint. Det är svårare att sätta dem lodrätt, men det blir snyggare.” Jo, det är klart, ska de sitta rakt upp måste de skjuvas och antagligen snedhyvlas. Men, varför inte, projektet är ju inte på något sätt enkelt ändå. Det får bli lodräta spant.

Varför är detta viktigt, det dröjer ju länge innan spanten ska på plats? Jo, nitraderna ska ju sitta mellan spanten, två rader mellan varje spantpar. När nästa bord ska nitas måste jag veta.

Vi tar oss helskinnade hem i busvädret. Jag är känner mig nöjd och belåten. Det har varit lika trivsamt som lärorikt.

Nu tycker jag att jag äntligen är redo för bord nummer fyra och fem. De tre första får sitta där de sitter och vara nöjda med det.

Jag börjar tro att detta ska gå fort. Nu har jag gjort tre bord, och borde kunna få upp farten på arbetet.

Men icke så. Det visar sig att när jag har arbetat någon timme, så har jag fyllt huvudet med så många frågor att det inte ryms fler. Jag består av frågetecken. Det är så mycket som är nytt. Jag måste stanna upp och låta frågorna bearbetas i lugn och ro. Jag inser att risken att göra fel blir för stor om jag hastar på med arbetet utan att veta vad jag gör.

Frågorna löser sig ofta när de får lite tid på sig. Många dyker upp på nätterna om jag vaknar till. Kanske är det så att större delen av båtbygget sker nattetid, när jag vrider och vänder på frågetecknen. Jag är ju nybörjare och får lov att reda ut det mesta efter hand.

Vad är det för frågor jag brottas med? Ja, det är allt möjligt, stort som smått, självklarheter och klurigheter. Den som har byggt båtar tycker nog att det inte är mycket att grubbla på. Men det är första gången för mig.

Hur ska jag ställa in hyvelbladet i falshyveln för att få en jämn fals som inte vidgar sig där jag inte vill ha den bredare? Hur brett jag ska såga till ett bord utifrån min mall? Ska jag putsa mer på lanningen eller vara nöjd? Vilken vinkel ska jag försöka få på förspegeln för att få bra passning? Det är tur att jag inte alltid sover tungt på nätterna, hur skulle jag annars få tid att svara på allt detta!

Men jag ger mig i alla fall till att såga ut två identiska bord, nummer fyra och fem. Fast några långa arbetspass blir det ännu inte.